Bücher von Anna Forsberg

Vi vill, i enlighet med Gottlunds önskemål, publicera hans egna anteckningar i husförhörslängderna. Avskrifterna publicerades första gången 1996-2000 och ges nu ut på nytt. Vi vill därmed åter ge en möjlighet för dessa bosättares ättlingar att med enkla medel finna tillbaka till sin historia.

Vi vill, i enlighet med Gottlunds önskemål, publicera hans egna anteckningar i husförhörslängderna. Avskrifterna publicerades första gången 1996-2000 och ges nu ut på nytt. Vi vill därmed åter ge en möjlighet för dessa bosättares ättlingar att med enkla medel finna tillbaka till sin historia.

Citatet är taget ur den finske studenten Carl Axel Gottlunds (1796-1875) dagbok från 1821 vid hans besök hos Östmark församlings präst, Magnus Frychius. Detta år besökte Gottlund de värmländska och norska finnskogarna, bebodda av ättlingar av östfinnar som migrerat till Sverige under 1500- och 1600-talen.

Under några år i slutet av 1930-talet reste språkforskaren Matti Mörtberg runt i de nordvärmländska skogarna som ännu var präglade av den skogsfinska invandringen på 1600-talet. Under resorna spelade han in intervjuer och nedtecknade uppgifter, berättade av finnättlingar från Östmark, Nyskoga och Lekvattnets socknar i nuvarande Torsby kommun. Här finns ett unikt folkminnesmaterial som handlar om folktro, seder och bruk i arbetet på gården, i skogen, på åkrarna och i den omkringliggande bygden där kunskapen om traditionerna var en förutsättning i vardagslivet.Den skogsfinska kulturen var vid denna tid på väg att försvinna från den sista levande finnbygden i Sverige. Det finska arvet märks i många av uppteckningarna där respekten för naturen och de djur och övernaturliga väsen som bebodde och besjälade den präglar synen på livet men också där tron på att man kunde styra sin omvärld genom magi och besvärjelser är en del av vardagen. Den största berättaren är Kajsa Henriksson Vilhuinen från Mulltjärn, som efterlämnade hundratals uppgifter om den värmlandsfinska folktron, men även många andra och idag glömda finnättlingar berättar. Serien Folktro och folkminnen från Finnskogen återger Matti Mörtbergs material, idag samlat på Språk- och folkminnesinstitutet i Uppsala och på Nordiska Museet i Stockholm. Anna Forsberg, fil. mag. i kultur- och litteraturvetenskap, tidigare verksam vid Torsby Finnkulturcentrum och idag arkivarie vid Länsmuseet Gävleborg, forskar kring finnkulturens etnologiska och historiska källor.

Under några år i slutet av 1930-talet reste språkforskaren Matti Mörtberg runt i de nordvärmländska skogarna som ännu var präglade av den skogsfinska invandringen på 1600-talet. Under resorna spelade han in intervjuer och nedtecknade uppgifter, berättade av finnättlingar från Östmark, Nyskoga och Lekvattnets socknar i nuvarande Torsby kommun. Här finns ett unikt folkminnesmaterial som handlar om folktro, seder och bruk i arbetet på gården, i skogen, på åkrarna och i den omkringliggande bygden där kunskapen om traditionerna var en förutsättning i vardagslivet.Den skogsfinska kulturen var vid denna tid på väg att försvinna från den sista levande finnbygden i Sverige. Det finska arvet märks i många av uppteckningarna där respekten för naturen och de djur och övernaturliga väsen som bebodde och besjälade den präglar synen på livet men också där tron på att man kunde styra sin omvärld genom magi och besvärjelser är en del av vardagen. Den största berättaren är Kajsa Henriksson Vilhuinen från Mulltjärn, som efterlämnade hundratals uppgifter om den värmlandsfinska folktron, men även många andra och idag glömda finnättlingar berättar. Serien Folktro och folkminnen från Finnskogen återger Matti Mörtbergs material, idag samlat på Språk- och folkminnesinstitutet i Uppsala och på Nordiska Museet i Stockholm. Anna Forsberg, fil. mag. i kultur- och litteraturvetenskap, tidigare verksam vid Torsby Finnkulturcentrum och idag arkivarie vid Länsmuseet Gävleborg, forskar kring finnkulturens etnologiska och historiska källor.

Under några år i slutet av 1930-talet reste språkforskaren Matti Mörtberg runt i de nordvärmländska skogarna som ännu var präglade av den skogsfinska invandringen 1600-talet. Under resorna spelade han in intervjuer och nedtecknade uppgifter, berättade av finnättlingar från Östmark, Nyskoga och Lekvattnets socknar i nuvarande Torsby kommun. Här finns ett unikt folkminnesmaterial som handlar om folktro, seder och bruk i arbetet på gården, i skogen, på åkrarna och i den omkringliggande bygden där kunskapen om traditionerna var en förutsättning i vardagslivet.Den skogsfinska kulturen var vid denna tid på väg att försvinna från den sista levande finnbygden i Sverige. Det finska arvet märks i många av uppteckningarna där respekten för naturen och de djur och övernaturliga väsen som bebodde och besjälade den präglar synen på livet men också där tron på att man kunde styra sin omvärld genom magi och besvärjelser är en del av vardagen. Den största berättaren är Kajsa Henriksson Vilhuinen från Mulltjärn, som efterlämnade hundratals uppgifter om den värmlandsfinska folktron, men även många andra och idag glömde finnättlingar berättar.Serien Folktro och folkminnen från Finnskogen återger Matti Mörtbergs material, idag samlat på Språk- och folkminnesinstitutet i Uppsala och på Nordiska Museet i Stockholm.Anna Forsberg, fil. Mag. I kultur- och litteraturvetenskap, tidigare verksam vid Torsby Finnkulturcentrum och idag arkivarie vid Länsmuseet Gävleborg, forskar kring finnkulturens etnologiska och historiska källor.