Bücher von Samara Braga Lundberg

Hjältarnas planet, Tidorja Nedroj, kom att bli en ny, mäktig rymdcivilisation. Detta efter att den forna planeten Livia Nedroj förintats av invånarnas galenskap och fanatism. Men idéer är svåra att förinta. Nu hotas inte bara Tidorja Nedroj men även moderplaneten Nedroj och syskonplaneten Liriada. Återigen vänds allas blickar mot det legendariska överbefälet Bernhard. Han måste ta itu med roten till problemet. Han avslöjar kommande angrepp från två planeters fanatiker, en av dem en okänd primitiv planet, Jorden. Dess namn var direkt omvänt av namnet på moderplaneten Nedroj...Hur kunde det komma sig? Varför utgör Jordens fanatiker ett hot mot hela den nedrojanska civilisationen? Vilka är egentligen Jordens invånare?

Kan man överleva grymheter och ofattbart lidande utan att förlora sin medmänsklighet? Ett svar ges av en tioåring som tar på sig ansvaret att leda flera hundra tusen barn efter att deras planet utplånats. Utan vuxnas närvaro företar han en farofylld resa genom rymden i sökandet efter en ny planet. Som understöd har han sin stab av jämnåriga barn och robotar. Svek, förräderi och grymhet uppdagas under hela färden. Ska de fina minnen av kärlek som han fått av sina anhöriga före katastrofen blekna och lämna honom som ett kallhamrat överbefäl, eller ska minnena av medkännande och kärlek hjälpa honom att stå emot alla prövningar och vara hans kompass för alltid?

Efter att rymdöverbefälet Bernhard tagit sig till förfädernas planet Nedroj i ett annat universum avslöjades flera hemligheter om hans familj. Han upptäckte även att de gamla nedrojanerna var på väg att dö ut på grund av planeten Trian, bebodd av ett aggressivt folk som bara några år tidigare varit primitivt. Genom en anomali kom flera rymdskepp att krascha på planeten. Skeppen beslagtogs och deras besättning torterades för att lämna ifrån sig kunskaper om data och rymdteknik. De beslagtagna skeppens robotar fick bygga rymdarmador åt dem. Därefter invaderade Trian flera fredliga rymdnationer i sektorn, plundrade och förstörde. Inget tycktes kunna hejda dem. Nedrojanerna hade både kunnande och resurser att slå tillbaka men hade aldrig haft krig förr. De saknade den psykiska styrkan att döda, även för sin egen överlevnad. Men nu anlände Bernhard som hade tvingats försvara sig och sina sedan tioårsåldern och han var inte någon som man bråkar med....

När sjuåriga Vendela spelade på sin IPad dök plötsligt upp utanför spelet en liten spelfigur, livs levande, som kallade sig Sirada! Hon var inte större än en droppe i den här världen. Sirada mindes inte vem hon var och varifrån hon kom. Hon blev vän med Vendela och hennes mormor och spelets skapare Niklas. Medan denne försökte lösa gåtan hur en programmerad spelfigur kunde komma ut från spelet och hur han skulle skicka henne tillbaka, passade Sirada på att besöka flera länder på jorden. Varje helg som Vendela kom för att hälsa på mormor, så var Sirada tillbaka. Hon berättade för Vendela om de länder hon besökte och hade alltid med sig en saga att berätta därifrån. Hon upptäckte under färden att hon kunde ändra sin storlek och bli en vuxen tjej. Niklas trodde inte längre att hon hade kommit från spelet, men varifrån? Mysteriet skulle skingras av Sirada själv när hon väl återfått minnet.

Roboten Alter avslöjade rymdkryssaren Orikas hemligheter, en sextusen år gammal kryssare som kraschlandade på planeten Livia Nedroj efter ett sabotage. Den kom från gamla planeten Nedroj i ett annat universum. De tusentals strandsatta, besättning och forskare, lade till sina gener en extra gen för att överleva på den giftiga planeten. En bieffekt var att de blev skinande. Genen skulle tas bort när de hade förmåga att åter kunna resa i rymden. Men det kom att dröja länge. Ättlingar till besättningen antog att det vara naturligt att skina och avsikten att ta bort genen föll i glömska. Det ledde till planeten Livia Nedrojs undergång. De överlevande som kom att grunda den nya civilisationen riskerade att möta samma öde. Roboten Alter som var med från början och kände till problemet var den nya planetens sista halmstrå. Men roboten visade sig vara något annat än den uppgav...

Det tog Livia Nedrojs barn över femton år att finna en ny planet. Civilisationen blomstrade med hjälp av robotarna, och nedrojanska flyktingar sökte sig dit. Överbefälet ville hitta de sju kryssare som försvunnit efter att Livia Nedroj förintades. Men det måste skjutas upp när befolkningen drabbades av samma mystiska åkomma som ledde till den forna planetens undergång. Han måste även hantera relationen med andra civilisationer i den nya rymdsektorn. Mitt i allt kommer en upphittad robot att avslöja hemligheten att den nya planeten kan gå mot samma öde som Livia Nedroj. De hade en artificiell gen som gör de tokiga när de når en viss ålder. Ska överbefälet lyckas rädda alla den här gången?

Är det slumpen som formar ens liv eller är det de beslut som tas i slumpens kölvatten? Hur mycket du än planerar kommer alltid slumpen att korsa din väg, se på dig och säga: jag är här. Det är inget du kan göra åt. Är man någonsin beredd? Varje beslut som tas i ögonblicket kommer att få konsekvenser. Att inte ta ett beslut är även det ett beslut. I slumpens landskap guidar oss tre barn, deras hittehund och deras familjer, genom glada stunder och svåra prövningar. De visar logiken och mystiken som motsatta poler - men ibland, hand i hand, gränsöverskridande. De utmanar slumpen och ser tillbaka på den, beväpnade med något starkare än slumpen, något bortom tid och rum: kärleken.